Som det allra flesta vet vid det här laget så spenderade vi helgen på barnakuten med vår älskade lilla prins. Det började i onsdags, med feber. 39,5. Jimmy skulle åka till Gävle och inte komma hem fören på måndag eftermiddag. Så jag blev ensam med James och självklart blev han jättedålig och ledsen, varm, skrikig ja allt, på natten. Jag hade verkligen lust att slita bort mitt hår. Jag kände mig fruktansvärt hjälplös medan James bara skrek och grät.

 

Jag ringde mamma och grät som ett litet barn i telefon och bad henne komma, det gjorde hon såklart. Så fort vi la på telfonen så kräktes James ner vår säng, och vidare kräktes han i badrummet, och vid sitt skötbord. Mamma kom och tog James medan jag fick städa upp lite kräks här och var i lägenheten.

 

Med 40 graders feber så ringde jag 1177 för att fråga om råd, jag fick till svar att jag bla. skulle bada honom. I samma temperatur som jag brukar, fast dubbelt så länge. Sagt och gjort. James fick plaska och leka i badkaret när klockan var närmre 02.30. Det hjälpte faktiskt. Vi sov inte mycket den natten och klockan 07.00 skulle mamma börja jobba. Mamma kilade iväg till jobbet och jag var hemma med James.

 

Han mådde bättre på förmiddagen och var mer sig själv, febern hade sjunkit rejält och han var piggare och gladare. Mimmie och jag hade bestämt att vi ec. skulle åka till Ikea på torsdagen, det gjorde vi också eftersom jag tyckte att James var pigg nog för det. Han skötte sig jättebra, och inte alls mycket gnäll. däremot så åt och drack han inte som han brukar, vilket oroade mig. 

 

Under tordagsnatten så sov både James och jag mycket bättre, men James sov oroligt och babblade mycket i sömnen och hade lite feberfrossa och feberyra mellan varaven. Något annat som jag la märke till var att han drog sig för öronen, och eftersom han har hunnit med att redan haft 2 öroninflamationer så tänkte jag att, Aha! det måste vara öronen. Så jag ringde till vårdcentralen på fredagmorgon, fick en tid till 10.30.

 

Läkaren som kikade i öronen hittade inget som skulle tyda på inflamtaion, så han bad istället om ett blodprov eftersom James haft så hög feber till och från sen i onsdags utan några andra direkta symptom. Ett stick i fingret och några bloddroppar senare så fick vi åter träffa läkaren som konstaterade att han hade 160 i sänkan, vilket var väldigt högt. Han förklarade det som att har man 10 och under är det normlat. Ligger man runt 30-40-50-60 brukar man vanligtvis ha inflamtion av något slag. James låg alltså en bra bit över.

 

Han sa direkt på plats att det var något lurt med detta och han skrev en remiss till barnakuten, och ville att vi skulle åka upp direkt. Jag stannade till på Mcdonalds och köpte mig en hamburgare, eftersom jag inte ätit frukost, och man vet ju aldrig hur länge man blir kvar på akuten, så jag tänkte att det var lika bra att få sig något i magen. Ringde till Jimmy i samma veva och berättade läget. Ringde även mamma och pappa.

 

Väl uppe på barnakuten fick vi komma in rätt snart och blev väl omhändertagna av mycket trevlig personal. Fick sitta i deras akutrum i ca 2 timmar innan Dennis kom förbi och höll mig sällskap. Mamma och pappa jobbade båda två, och Jimmy var ju som sagt i Gävle. Jag messade honom under dagen och berättade läget med James som nu låg helt utslagen i min famn, skållhet. Han vaknade till korta stunder och plaskade med lite vatten och åt piggelin-glass sen la han sig på britsen och sov... och sov.

 

Klockan närmade sig 15.00 och vid det här laget så hade sköterskan gjort lite tester på James, kollat öronen osv. Läkaren kom in och undersökte honom, klämde och kände men kunde inte säga något konkret där på plats. Ytterligare väntan. Väldigt tacksam för att Dennis var med. Det är ju inte kul för fem öre att sitta i ett rum på barnakuten i 4-5 timmar.  klockan 16.00 kom mamma för att "byta" av Dennis, men han stannade ytterligare en liten stund.

 

Under hela dagen har jag messat och ringt till Jimmy, som efter mycket om och men kunde ta sig hem från Gävle tillsammans med en tjej kompis som också var på festival, men som tack och lov tröttnade på regnet och leran ;) Sköterskan hade nu bestämt att vi skulle ta kissprov från James, och från små barn så gör man på de vis att man klistrar en liten påsen runt snoppen eller snippan, så det gjorde dem på James. De ville ha kissprov för att utesluta urinvägsinfektion. Men det där kisset fick vi vänta på.. eftersom han knappt hade druckit något på hela dagen så tog det sin tid.

 

Dennis åkte hem vid 16.45 typ, vid 18.00 ungefär så hade läkaren och sköterskan kommit överens om att vi skulle få sova kvar. Vi blev visade till ett rum där vi gjorde så gott vi kunde för att känna oss som "hemma". Det går ju aldrig.. men man måste försöka. Jimmy närmade sig Norrköping och skulle snart komma till oss.

 

klockan 21.00 kom Jimmy, smått chockad över hur liten och svag James var i den stunden. Då låg han bara och sova och var alldeles kokhet. Vi åt lite och somnade strax efter det för att vid 23.00 bli väckt av sköterskor som då skulle ge James antibiotika intravenöst, James vaknade till och blev precis livrädd, underläppen rullade ihop sig och blocken kastade han åt båda håll flera gången innan han till slut började gråta hysteriskt och snabbt klängde sig fast i min famn. Inte ens pappa kunde trösta honom då.

 

När det väl var avklarat somnade vi om igen sov lungt den natten. På morgonen så var James mycket bättre, men ändå svag. Vet inte riktigt vad vi gjorde för att få den dagen att gå... James lekte lite med droppställningen släpandes efter sig. Faster Fia kom på besök en liten stund. Vi var inne i lekrummet och lekte, och så lånade vi filmer som vi tittade på. Sen blev det dags att sova igen.

 

Natten gick bra, men som under hela sjukhusvistelsen så blev James väldigt rädd och orolig när sköterskorna kom för att justera droppet eller ge honom antibiotika. Inte så konstigt kankse... stackars liten. Söndag morgon vaknade en pigg liten kille som ville upp och leka innan klockan va 07. Gott tecken i och för sig att han ville leka. Droppet tog dem bort några timmar senare, och då blev James sitt gamla vanliga jag igen, nästan i alla fall.

 

Vi fick åka hem runt 11.00 på söndagen, lagom tills vi skulle åka hem så hade James fått feber igen, men vi fick med oss alvedon som han fick innan vi hoppade in i bilen. Förbi apoteket och hämta ut hans antibiotika och sedan hem. Så skönt att komma hem. James sov rätt mycket även på söndagen.

 

Läkaren ringde i veckan och meddelade oss att blodproverna såg bra ut, och att bristen på järn i blodet inte längre fanns där. Skönt! Dock har vi ej fått svar på blododlingen ännu, men läkaren sa även att det troligtvis inte visar något, för om det hade vuxit bakterier i blodet så borde dem visats sig för länge sen.

 

James var enormt tapper och duktig kille genom allt! Tur att mamma fanns vid min sida när han ska få droppkanylen i armen. För då hade jag inte gillat att vara själv. Men överlag så höll han ett gott humör och flörtade och charmade in sig hos alla tjejer/kvinnor i personalstyrkan. Som alltid ;) Glad är vi i alla fall över att han äntligen är frisk! Vår lilla älskling! <3