Im still alive!

Haha.. jag borde verkligen låta bli att lova på att bli bättre på det här med att blogga. Många gånger känner jag "-vad skönt det vore att skriva av sig lite" gör jag det då? Nej.. inte alls. Jag bara tänker tanken och sen skiter jag i att göra något åt det.
 
James bara växer och växer och vi närmar oss sakta men säkert hans 2-årsdag. 2 år! Hallå, var tog tiden vägen ?! Nyss firade vi hans 1-årsdag. Det märks att han växer, i alla fall i psyket och utveckling.. det där med klädstorleken och blöjor håller sig kvar på "smått". Nr. 5 i blöjor används ännu, i klädväg har vi precis börjat rensa ut st. 80 och inhandla st. 86. (86 är för 12-18 månader, så ja.. han är liten. haha!)
 
Att rada upp ord han kan är numera omöjligt då han pratar konstant och lär sig nya ord flera gånger om dagen, verkligen. Säger vi ett ord han inte har "smakat på" tidigare så upprepar han det direkt efter att vi sagt det. Väldigt imponerande. Han kan räkna till 10, någorlunda bra iaf. Han älskar fläktar och helicoptrar. Det är hans största lycka här i livet. Han älskar att vara hos "elnart" som han själv uttalar det... Lennart, alltså min morfar. Där får han leka med fläkten, och med "gumman" (en såndär rysk docka man kan öppna så hittar man ännu en docka i...), eltandborsten, munspelet och så får han äta lax! Lax älskar han. Det gör mig glad i alla fall.
 
Vi har hunnit med en utlandssemester till Teneriffa också, att flyga med James gick jättebra!  Verkligen över förväntan. Inget gnäll vid start och landning. Han nöjde sig med att spela lite på ipaden och att leka med "rullgardinen" till fönstret. Jag ska berätta mer om Teneriffa i ett enskilt inlägg, passar på att visa lite bilder då också.
 
Från det ena till den andra..
 
Mamma och jag ska till Linköping Us på onsdag, vi ska träffa läkare på avdelningen där dem utreder om man har ärftlig bröstcancer. Ni minns kanske att jag skrev ett inlägg där ja nämnde att vi fick en tid i Januari, men att jag då skulle vara på Teneriffa. I alla fall, på onsdag är det dags. Vi får väl se vad dem säger...
 
Well well, en lite lätt uppdatering. Nu ska jag nog ta och bädda ner mig... Natti natt.

Time flyes.

Tänkte att det är dags att damma av bloggen igen, speciellt när vi närmar oss slutet på detta år och snart börjar på ett nytt. 

Minns ni att jag för nästan 1 år sen skrev att jag skulle ta tag i det här med ärftlig bröstcancer? Det gjorde jag i alla fall. Mamma och jag var hos läkarna i Linköping där de tog blodprov på mamma för att de om hon bar på den ärftliga genen, på mig gjorde dem då inget mer än att prata och berätta om "allt". 

Vi har nu båda fått tid då vi ska infinna oss i Linköping, antagligen för att få provsvaren. Tyvärr så är jag på Teneriffa när vi skulle vara där (14 januari) så vi skulle helt enkelt få en ny tid, för dem ville att vi skulle komma tillsammans. 

Det är ju lite oroande förstås, för om det hade varit ett bra besked de skulle lämna så hade det säkert kunna gjort det till mamma först och sedan till mig.  På gott och ont så är jag resan inställd på att jag har den här genen. Rätt troligt med tanke på att både mamma och mormor har haft bröstcancer. 

Men vi ska inte dra några förhastade slutsatser, utan får helt enkelt vänta och se vad läkarna säger. Jag ville bara ge er en liten uppdatering om läget so far. 

Ska försöka komma igång och blogga lite oftare än var 4:e månad.. Typ. Tack för tålamodet, ni som ännu hänger kvar och vill läsa. :) 



Älskade lilla sjukling!

Så var vi här igen... Välkänt här hemma. James är sjuk! Vilken skräll. Det känns som att han under sitt 1,5 års långa liv varit sjuk 1 år om man slänger ihop allt. 

Mitt hjärta går sönder när jag ser hur ont han har och hur jobbigt det är för honom. Jobbigt för mig och Jimmy som inte alltid fattar vad som är fel när han på sitt lilla vis försöker förklara. Man står ju som ett frågetecken. 

Det vi trodde var tandsprickning är nu troligtvis höstblåsor. Säkert i combo med tandsprickning.. Men han är så svullen på tandköttet, dreglar som fasiken och är allmänt hängig och grinig. Har även haft feber till och från sedan i lördags. 

Leker som vanligt mellan varven, men sen vill han lägga sig och sova och sova.. Mitt lilla hjärta! 

Jag skulle borsta tänderna på honom förut, det bara forsade blod ur munnen på honom. Fick lite smått panik där några sekunder. 

Som jag ser nu så har han vad jag tror är blåsor i hela överkäken, runt alla tänder. Och det måste göra så ont! Jag har själv en blåsa i munnen nu, och den är nästan outhärdlig. Stackars min lilla kille som har hela munnen full. :( 


Han ligger just nu o sover för andra gången idag..lilla❤ 


James 1,5 år.

Tiden har bara sprungit iväg sedan vi fick träffa James för första gången, 25 April -12. I fredags blev vår lilla stora kille 1,5 år. Under detta halvår som gått sedan James fyllde 1 har han lärt sig så otroligt mycket.Många framsteg visade sig så fort han börjat på dagis. Han förstår så himla mycket mer än vad man tror, även om han ibland väljer att total ignorera mamma och pappas ord. När han leker är han intensiv och fokuserar väldigt mycket på just den specifika leken eller uppgiften som han får.
 
Vi var på 1,5 års kontroll på Bvc idag, till vår stora besvikelse så har Petra, den barnsköterska vi haft sedan James föddes slutat. Älskade Petra!  Istället fick vi en kvinna som heter Åsa, som vi har träffat någon gång tidigare under James besök där. Också en mycket trevlig och rar kvinna.
 
Åsa började med att leka lite med James, bygga med klossar och bygga torn för att se om James kunde göra likadant och härma henne och om han förstod vad hon sa när hon frågade -kan du bygga ihop klossarna James? Det kunde han, och hon blev väldigt imponerad över hur pass bra han tog sig an uppgiften som han blivit tilldelad. Han fokuserade bra och gav inte upp om tornet ramlade ihop utan fortsatte med att bygga upp det på nytt. Det var tydligen också bra. :) Hon berömde även hans motorik och intresse för "pill".
 
Vid detta besök var det även dags för vaccintation mot bla. mässlingen vilket innebar en liten spruta i låret. James blev såklart ledsen när det stack till i benet, men tittade och pillade sedan förundrat på sitt lilla plåster på låret. Sen var allt bra igen och han sprang för att hämta skor, strumpor och byxor.
 
Senare i eftermiddags hade vi vårt allra första utvecklingssamtal på James dagis. mycket spända var både jag och Jimmy på vad de hade att säga om vår lilla stjärna. Även där var allt positivt vilket är till vår stora glädje såklart. Malin som höll i samtalet berättade att James är ytterst sällan ledsen på dagis, han går och leker mest hela tiden och härmar ibland hur andra barn leker.
 
Vid hämtning och lämning går allt super, några få gånger har han blivit lite kinkig precis när jag ska gå ut från avdelningen, men 2 sekunder senare vinkar han glatt och är nog glad över att morsan försvinner så han kan leka med alla kompisar och sina fröknar. :) Han äter alltid bra med mat vilket känns väldigt skönt. Slipper man oroa sig för det.
 
Just nu på dagid håller de på att lära sig om kroppen, hur man är när man är glad och ledsen ex. och dem lär sig var näsan och munnen sitter osv. Det har vi märkt stor skillnad på här hemma! James har lärt sig så otroligt mycket och vuxit i sig själv en hel del känns det som. Vi är så stolta och glada att allt går så bra för vår älskling. Bättre betyg än det vi har fått idag går inte att få. Godkänd från Bvc och godkänd från dagis. Tummen upp!
 
James kan/gör/har vid 1,5 års åldder följande:
 
-är 80,7 cm lång
-väger drygt 11 kilo (ligger under medel, men det var ju ingen nyhet. Han är liten, det vet vi. Han följer SIN kurva perfekt och det var bra sa dem)
-st. 80 i kläder
-st. 5 i blöjor
-sitter gärna på pottan, men med både kläder och blöja
-har bajsat & kissat på pottan 1 gång
-har ca 13 tänder
 
-kan säga  mamma, pappa, mormor, farfar, hej, hej då, tack tack, ja, nej, fläkten, helikopter, gurka, katten
(Detta är ett axplock av alla ord som slinker ur hans lilla mun. Vissa är lättare för honom att uttala än andra, men man förstår i alla fall vad det är som han menar.
-kan peka på magen, näsan, munnen, öronen, foten
-förstår otaliga komandon man ger honom så som -hämta skorna, sätt dig i soffan, plocka undan bilen, stänga av fläkten, tända/släcka lampan m.m.
 
Det händer nya saker varje dag, så helt plötstligt inser man att han kan så mycket och man har ingen koll på när han lärde sig vad. Men en sak är säker han växer och utvecklas, och det i raketfart. Vår älskade lilla stjärna!
Du är det mest värdefulla jag och din pappa har. Du fyller våra dagar med gläjde och frustration ;)
 
Vi älskar dig mest av allt på denna jord, och vi kommer alltid att finnas vid din sida! Puss och kram från mamma och pappa. 
 
                                       
 
 
                                         
 
 

D-day!

Imorgon är det dags, då börjar äntligen nagelterapeut utbildningen. Jag känner otroligt glad och spänd inför morgondagen.

Nyfiken på vad utbildningen ska lära mig och hur mycket jag redan kan och vet, eftersom att jag har hållit på mycket med naglar hemma så har jag trots allt lärt mig en del.

Allt kanske inte är rätt och riktigt men det är därför jag vill gå en utbildning, för att lära mig så att jag ska kunna bli så bra som möjligt. Jag har många planer inför framtiden med detta yrke.

Jag känner mig som ett barn, kvällen innan julafton. All spänning och förväntan på vad som komma skall.

Jag lovar att jag ska uppdatera er så gott jag kan om allt som händer, både i bilder och text.


nu måste jag bädda ner mig bredvid min sjuka son...=(

Ingen aktiv bloggare.

 
Så sant som det är sagt. Jag är verkligen ingen aktiv bloggare... men jag har inte känt något sug alls på att blogga den senaste tiden trots att det är mycket som har hänt som jag kan känna och tycka är värda att nämnas. Så jag tänkte helt enkelt förska uppdatera er kortfattat.
 
1. James har börjat på dagis. (Jag vet att det numera heter förskola, men jag kommer alltid säga dagis, tack!) Inskolningen gick så mycket bättre än förväntat, och jag tror till och med att vi hoppade över några "steg" eftersom att allt flöt på så himla bra. 
 
Både Jimmy och jag är jättenöjda med dagiset och fröknarna. Framförallt så är vi väldigt glada över att de har en egen kock, som lagar ALL mat från grunden. Inget halvfabrikat, yaaay! ( Nej, jag är inte emot halvfabrikat, men det är ju så mycket godare med hemlagat.) Over all, super nöjda och James verkar trivas som fisken i vattnet och det är ju i slutändan det allra viktigaste.
 
2. Jag ska bli nagelterapeut! Japp, ÄNTLIGEN ska en av mina drömmar gå i uppfyllelse. Jag ska utbilda mig till nagelterapuet med start 24 september. Utbildningen kommer att vara i Norrköping, ett stenkast ifrån där vi bort vilket känns toppen. 
 
Jag  kommer att vara i skolan tisdagar och onsdagar, resterande dagar är det tänkt att man ska ha hempraktik om jag förstått det hela rätt. Man jobbar hemifrån och övar på vänner och bekanta. Så jag kommer behöva några händer att öva på om några veckor! (Jag gjorde en efterlysning på FB, men kommer att göra en till när det är dags.)  
 
Tanken är att jag vid avslutad examen kommer åka ner till Göteborg för att göra en s.k. come over, vilket betyder att man som utbildad terapeut kan få en utbildning i ett annat märke än det man är utbildad i. På så sätt får man större bredd och kan jobba med flera olika märken osv. Dessutom tänkte jag passa på att gå en dekorationskurs, om det finns tillfälle. 
 
3. 1 oktober åker jag och några vänner till Turkiet för sol och bad. Njuta av den "sista sommaren" innan de tråkiga och långa vinterhalvåret börjar. Yaaay! 

Helgens sjukhusvistelse.

Som det allra flesta vet vid det här laget så spenderade vi helgen på barnakuten med vår älskade lilla prins. Det började i onsdags, med feber. 39,5. Jimmy skulle åka till Gävle och inte komma hem fören på måndag eftermiddag. Så jag blev ensam med James och självklart blev han jättedålig och ledsen, varm, skrikig ja allt, på natten. Jag hade verkligen lust att slita bort mitt hår. Jag kände mig fruktansvärt hjälplös medan James bara skrek och grät.
 
Jag ringde mamma och grät som ett litet barn i telefon och bad henne komma, det gjorde hon såklart. Så fort vi la på telfonen så kräktes James ner vår säng, och vidare kräktes han i badrummet, och vid sitt skötbord. Mamma kom och tog James medan jag fick städa upp lite kräks här och var i lägenheten.
 
Med 40 graders feber så ringde jag 1177 för att fråga om råd, jag fick till svar att jag bla. skulle bada honom. I samma temperatur som jag brukar, fast dubbelt så länge. Sagt och gjort. James fick plaska och leka i badkaret när klockan var närmre 02.30. Det hjälpte faktiskt. Vi sov inte mycket den natten och klockan 07.00 skulle mamma börja jobba. Mamma kilade iväg till jobbet och jag var hemma med James.
 
Han mådde bättre på förmiddagen och var mer sig själv, febern hade sjunkit rejält och han var piggare och gladare. Mimmie och jag hade bestämt att vi ec. skulle åka till Ikea på torsdagen, det gjorde vi också eftersom jag tyckte att James var pigg nog för det. Han skötte sig jättebra, och inte alls mycket gnäll. däremot så åt och drack han inte som han brukar, vilket oroade mig. 
 
Under tordagsnatten så sov både James och jag mycket bättre, men James sov oroligt och babblade mycket i sömnen och hade lite feberfrossa och feberyra mellan varaven. Något annat som jag la märke till var att han drog sig för öronen, och eftersom han har hunnit med att redan haft 2 öroninflamationer så tänkte jag att, Aha! det måste vara öronen. Så jag ringde till vårdcentralen på fredagmorgon, fick en tid till 10.30.
 
Läkaren som kikade i öronen hittade inget som skulle tyda på inflamtaion, så han bad istället om ett blodprov eftersom James haft så hög feber till och från sen i onsdags utan några andra direkta symptom. Ett stick i fingret och några bloddroppar senare så fick vi åter träffa läkaren som konstaterade att han hade 160 i sänkan, vilket var väldigt högt. Han förklarade det som att har man 10 och under är det normlat. Ligger man runt 30-40-50-60 brukar man vanligtvis ha inflamtion av något slag. James låg alltså en bra bit över.
 
Han sa direkt på plats att det var något lurt med detta och han skrev en remiss till barnakuten, och ville att vi skulle åka upp direkt. Jag stannade till på Mcdonalds och köpte mig en hamburgare, eftersom jag inte ätit frukost, och man vet ju aldrig hur länge man blir kvar på akuten, så jag tänkte att det var lika bra att få sig något i magen. Ringde till Jimmy i samma veva och berättade läget. Ringde även mamma och pappa.
 
Väl uppe på barnakuten fick vi komma in rätt snart och blev väl omhändertagna av mycket trevlig personal. Fick sitta i deras akutrum i ca 2 timmar innan Dennis kom förbi och höll mig sällskap. Mamma och pappa jobbade båda två, och Jimmy var ju som sagt i Gävle. Jag messade honom under dagen och berättade läget med James som nu låg helt utslagen i min famn, skållhet. Han vaknade till korta stunder och plaskade med lite vatten och åt piggelin-glass sen la han sig på britsen och sov... och sov.
 
Klockan närmade sig 15.00 och vid det här laget så hade sköterskan gjort lite tester på James, kollat öronen osv. Läkaren kom in och undersökte honom, klämde och kände men kunde inte säga något konkret där på plats. Ytterligare väntan. Väldigt tacksam för att Dennis var med. Det är ju inte kul för fem öre att sitta i ett rum på barnakuten i 4-5 timmar.  klockan 16.00 kom mamma för att "byta" av Dennis, men han stannade ytterligare en liten stund.
 
Under hela dagen har jag messat och ringt till Jimmy, som efter mycket om och men kunde ta sig hem från Gävle tillsammans med en tjej kompis som också var på festival, men som tack och lov tröttnade på regnet och leran ;) Sköterskan hade nu bestämt att vi skulle ta kissprov från James, och från små barn så gör man på de vis att man klistrar en liten påsen runt snoppen eller snippan, så det gjorde dem på James. De ville ha kissprov för att utesluta urinvägsinfektion. Men det där kisset fick vi vänta på.. eftersom han knappt hade druckit något på hela dagen så tog det sin tid.
 
Dennis åkte hem vid 16.45 typ, vid 18.00 ungefär så hade läkaren och sköterskan kommit överens om att vi skulle få sova kvar. Vi blev visade till ett rum där vi gjorde så gott vi kunde för att känna oss som "hemma". Det går ju aldrig.. men man måste försöka. Jimmy närmade sig Norrköping och skulle snart komma till oss.
 
klockan 21.00 kom Jimmy, smått chockad över hur liten och svag James var i den stunden. Då låg han bara och sova och var alldeles kokhet. Vi åt lite och somnade strax efter det för att vid 23.00 bli väckt av sköterskor som då skulle ge James antibiotika intravenöst, James vaknade till och blev precis livrädd, underläppen rullade ihop sig och blocken kastade han åt båda håll flera gången innan han till slut började gråta hysteriskt och snabbt klängde sig fast i min famn. Inte ens pappa kunde trösta honom då.
 
När det väl var avklarat somnade vi om igen sov lungt den natten. På morgonen så var James mycket bättre, men ändå svag. Vet inte riktigt vad vi gjorde för att få den dagen att gå... James lekte lite med droppställningen släpandes efter sig. Faster Fia kom på besök en liten stund. Vi var inne i lekrummet och lekte, och så lånade vi filmer som vi tittade på. Sen blev det dags att sova igen.
 
Natten gick bra, men som under hela sjukhusvistelsen så blev James väldigt rädd och orolig när sköterskorna kom för att justera droppet eller ge honom antibiotika. Inte så konstigt kankse... stackars liten. Söndag morgon vaknade en pigg liten kille som ville upp och leka innan klockan va 07. Gott tecken i och för sig att han ville leka. Droppet tog dem bort några timmar senare, och då blev James sitt gamla vanliga jag igen, nästan i alla fall.
 
Vi fick åka hem runt 11.00 på söndagen, lagom tills vi skulle åka hem så hade James fått feber igen, men vi fick med oss alvedon som han fick innan vi hoppade in i bilen. Förbi apoteket och hämta ut hans antibiotika och sedan hem. Så skönt att komma hem. James sov rätt mycket även på söndagen.
 
Läkaren ringde i veckan och meddelade oss att blodproverna såg bra ut, och att bristen på järn i blodet inte längre fanns där. Skönt! Dock har vi ej fått svar på blododlingen ännu, men läkaren sa även att det troligtvis inte visar något, för om det hade vuxit bakterier i blodet så borde dem visats sig för länge sen.
 
James var enormt tapper och duktig kille genom allt! Tur att mamma fanns vid min sida när han ska få droppkanylen i armen. För då hade jag inte gillat att vara själv. Men överlag så höll han ett gott humör och flörtade och charmade in sig hos alla tjejer/kvinnor i personalstyrkan. Som alltid ;) Glad är vi i alla fall över att han äntligen är frisk! Vår lilla älskling! <3
 
 
 
 
 

Irritation!!!

akrev nyss världens längsta inlägg om en uppdatering från senaste tiden. Men det sket sig visst.... Enbart bilder laddades upp, och nu vet jag inte ens om dem är kvar. =/  Crap!!
 
Får se om jag orkar skriva om "allt", när lilleman sover igen. Just nu är det fokus på sjuklingen. Adios!

Hälsostuga & sjukstuga


Kärt återseende!

Idag blev en Stockholms-trip bestämd lite hastigt och lustigt, på lördag åker jag till en kär gammal vän som flyttat land och rike runt ett bra tag, för att slutligen hamna i vår huvudstad.

Carolina den fina, min kära barndomsvän. Många minnen har vi tillsammans du och jag, och ännu fler ska det bli! Vi pratade redan i juni om ett besök, men de gick inte vägen tyvärr.

Men nu äntligen blir det av, och med all rätt är det jag som rör arslet uppåt. Har inte varit i något av carros "hem" de senaste åren.. Fy skäms. Men Stockholm är ändå lite närmre än Oslo, så förhoppningsvis ses lite oftare.

Jag kände att jag behövde lite miljöombyte efter en dryg månad med stress i min hjärna. Få koppla av någon annan stans än hemma, för man kopplar aldrig riktigt av fast man ligger hemma o slöar på soffan. Så många måsten, som jag ser överallt.

Well Well, en snabb uppdatering. Kan även meddela er att bloggen är under konstruktion igen för att ni lättare ska kunna läsa texten, som nu är för liten och för ljus. Håll till godo så kommer det bli bättre!

Puss på er! :)


Stillastående!

Bloggen har, som ni säkert redan märkt varit stillastående sedan jag bytte tillbaka till blogg.se.. Dels för att min app i mobilen ej har fungerat, samt att jag har haft sjukt mycket att göra.

Jag har jobbat, målat på födelsedags-presenter, fixat diverse andra födelsedagspresenter, gjort naglar på några vänner.. listan kan göras lång, och ännu är listan inte slut.

Följande vecka kommer bestå utav:

Måndag - LEDIG
Tisdag - Jobb
Onsdag - LEDIG, men ska göra naglar på två tjejer.
Torsdag - Jobb
Fredag - Jobb
Lördag - Sminka och fixa hår på en tjej. Även fota ett bröllop. Sedan hem igen för då vankas det poolparty i Lindö.

Fullspäckad vecka med andra ord. Veckan efter de ska jag också jobba 3 dagar. och SEN ska jag VILA.

Vi får se om jag kan uppdatera er då om allt som jag gjort under Juli månad. Men nu fick ni iaf. en liten snabb uppdatering och nu har ni koll på läget om ni undrar varför bloggen står still.

Kram och ut i solen och njut!

Tingsbröten

Idag skulle jag och Bina träffats med våra små killar, men tyvärr blev de inställt då hon blev inringd på jobb. Istället så umgick Jag och James med Ellinor och Theo. Vi bestämde oss för att åka på en liten utflykt, sagt och gjort så packade vi respektive vagn full med barn, leksaker, filtar, badkläder, fika med mera.
 
Ner till resecentrum för att hoppa på bussen mot Svärtinge/Finspång och mot Tingsbröten badet. Jag badade mycket där med pappa när jag var yngre, en lagom stor badplats med sandstrand, om än mycket grus. (Den var finare förr faktiskt.) Långgrundt och sandbotten i vattnet. Lite skugga men det gick så bra med hjälp av vagnar och filtar och litet parasoll som sitter fast på vår vagn. Grabbarna busade för fullt i sanden med hinkar och spadar, bilar och båtar.
 
Vi åt lunch och fikade mest hela tiden. Kakor, frukter, jorgubbar, majskrokar, ölkorv... you name it. Massa vatten också förstås. James tyckte att det var superkul att plaska i vattnet och att hålla mamma i handen när vi gick på sjöbotten. Mysigt med sand mellan tårna, dock mindre mysigt med sand i blöjan. Man kan ju helt klart säga att man inte slappnar av på samma sätt på en strand längre, i alla fall inte så länge man har med sig sitt barn. Dock var det väldigt skönt och tacksamt att James och Theo somnade smatidigt och sov i cirka två timmar, det innebar att Ellinor och jag fick lite egentid och tid för att prata av oss med varandra. Jag kan lova att vi njöt!
 
Bjuder på lite bilder från dagen. Håll till godo.
 
 
 
 
 

 
Älskade fina pojkar, och älskade fina vän!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 

Mysdag i kolonilotten!

Igår runt lunch packade jag ner Jame i vagnen och vi begav oss mot mamma som befann sig i fyrby, på "landet". Dock så stog det oss över en timme att komma dit, på grund av att alla spårvagnar skulle gå till fridvalla i stället för vidablick. Dem skulle hämta upp alla festivalbesökare som vi har haft här denna helg.

Och buss 117 och 115 hade precis gått o dem skulle inte gå fören om 30 resp. 45 minuter. Så där satt vi och väntade och väntade. Till sluuuuut kom bussen, och äntligen var vi framm hos mormor och Lasse.
 
De håller på och målar och bygger för fullt där ute så det var full rulle, men självklart hade mormor tid för att busa i gräset, plaska med vatten och lägga stenar i hinken, allt för att göra James nöjd.
 
Något annat som James tycke var galet roligt var att plinga på mammas ringklocka på cykeln, mamma stoppade ner han i cykelkorgen och där satt han super nöjd och bara plingade och plingade.
 
En supermysig dag helt enkelt!
 
 
 
 
 
 
 
Ursäkta den dåliga bildkvalitén, men det är inte alltid lätt att få superbilden när man fotar med mobil.
 
 
 
 
 

Utkast: Jul. 01, 2013


Ett stort tack!

Dags för invigning av nya bloggen... Som jag har längtat till att designen skulle bli färdig så jag skulle kunna börja blogga igen.

Jag är supernöjd med helheten och färg och allt. Till hjälp så har jag haft en super gullig tjej som heter Beatrice, efter mina önskemål så har hon skapat det ni ser.

Om ni också vill ha hjälp med att skapa en personlig design till er blogg så kan jag verkligen rekommendera henne.

För närmare kontakt maila till
reversethistape@hotmail.com


Tack ännu en gång för hjälpen! ❤


Test!

Testar att blogga från mobil och att ladda upp bild!


Välkommen till min nya blogg!